Bog är främre delen av båtens sida och skotet styr seglet

Foto: Arild Vågen, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons

Ett skot är en lina som fästs i seglet för att reglera hur det står mot vinden. Skotet görs fast i seglets aktre, nedre hörn, som heter skothornet. Att skota betyder att sträcka seglet genom att dra i skotet. På en mindre båt kan den som styr hålla rodret med ena handen och skotet med den andra.

Skot kom till svenskan från lågtyskan och är belagt sedan 1730. Ordet delar ursprung med engelskans sheet. Bom, durk, fock, lovart, reling, ruff och vant har också lånats från lågtyskan eller nederländskan.

Skiss av en enmastad segelbåt med sjötermerna utsatta där de hör hemma.

Babord och styrbord räknas alltid med blicken mot fören

Riktningsorden ombord utgår från båten, aldrig från den som står på den. Babord är vänstersidan av fartyget sett från aktern mot fören, och styrbord är högersidan. Därför byter babord aldrig sida, hur du än vänder dig i sittbrunnen.

Styrbord betydde ursprungligen den sida där styråran fanns. Babord hette tidigare bakbord, efter nederländskans bakboord, där bak betyder rygg: rorgängaren stod vid styrbords sida och vände ryggen åt babord.

Samma ord styr sjömärkena. Babordsmärken är röda och styrbordsmärken gröna. De sätts ut efter utmärkningens huvudriktning, som i princip följer kusten från Strömstad till Haparanda och annars går från sjön in mot hamnarna. Mer om märkena finns i guiden om navigation för nybörjare på sjön.

För (fören): Den främsta delen av båten, som är byggd för att klyva vattnet och lyfta sig över sjögången. I fören står någon med båtshaken i beredskap.
Akter (aktern): Båtens bakre del. Att gå akterut betyder att gå längre bak i båten.
Vad föröver och akterut betyder: Längre fram respektive längre bak på båten, och även i förens eller akterns riktning: ett grund akterut ligger bakom båten.
Midskepps: Midskepps betyder mitt i fartyget.
Lovart: Den sida av båten som vetter mot vinden. Ordet kommer av nederländskans te loeve waart, åt vindsidan.
Lä: Skydd mot vind och sjögång, och även den sida av båten som vetter bort från vinden. Att ankra i lä är att ankra där vinden och sjön inte når fram.

Bogen sitter framtill på båtens sida

Skrovet är fartygskroppen. Bog och för betyder inte samma sak. Fören är den främsta delen. Bogen är den främre, buktade delen av båtens sida, och därför har en båt två bogar, en på varje sida. Ordet används också om riktningen: den som ser land på styrbords bog ser det snett framåt till höger, för om tvärs.

Stäv: Kölens förlängning för- eller akterut, ofta om fören. Stäven skär genom vattnet.
Köl: Den längsgående balken längst ner i båtens botten. På en segelbåt är kölen ofta en djupt nedskjutande, tung del under bottnen som minskar avdriften och håller båten upprätt.
Akterspegel: Den plana väggen längst bak på båten. En snipa är spetsig både i fören och i aktern och saknar därför akterspegel.
Reling: Den övre, långsmala kanten av båtens sida.
Fribord: Det lodräta avståndet mellan vattenlinjen och relingen, ett indirekt mått på hur sjövärdig båten är.
Durk: Golvet längst ner i båten, ofta löstagbart. Ordet används också om förvaringsutrymmet längst ner i båten.
Sittbrunn: Det nedsänkta utrymmet i aktern på en segelbåt där man sitter och styr.
Ruff: Det överbyggda utrymmet i en mindre segel- eller motorbåt. Ruffen kan rymma kojplatser.
Så styrs båten med roder och rorkult: Rodret är det vridbara bladet under vattenytan som styr båten. Rorkulten är det långa handtaget som rodret manövreras med på en mindre båt.
Fender: Ett mjukt föremål som hängs på båtens sida för att skydda den mot nötning, numera oftast en luftfylld plastcylinder. Ordet kommer av engelskans fender, som hör till fend, avvärja.

Bog och skot har fler betydelser än ombord

Bog är på land skulderpartiet hos större däggdjur, med skulderbladet och överarmsbenet, och ordet används även om köttet därifrån. Fårbog och renbog syftar på köttet, inte på båten.

Skot har också en äldre betydelse på land, som numera främst förekommer i skildringar av äldre förhållanden. Då är ett skot en stapel av plankor eller ett virkespaket som behandlas som en enhet vid stapling eller transport. Skott med två t är ett annat ord.

Skot finns också i ett uttryck för fylla. Engelskans three sheets in the wind, tre skot i vinden, betyder berusad, liksom det svenska sjömansordet stagad.

Stag och vant håller masten på plats

Masten är den resta stången som bär seglen, och den hålls uppe av stag och vant, tåg eller vajrar som stöttar den. Ett stag stöttar masten, och ordet används även om andra stödjande linor. Förstaget är det främre staget, och det är där förseglet hissas. Vanten stöttar masten i sidled.

Stag har ingen exakt synonym. Närmast ligger vant, men vanten stöttar bara åt sidorna. Att stagvända betyder att vända segelbåten med fören mot vinden.

Spridare: Tvärslå på masten som håller ut vanten.
Bom: Den svängbara stången på masten som håller ut seglets undre kant. Vid en gipp gäller det att inte få bommen i huvudet.
Storsegel: Seglet som sitter fäst vid masten och bommen.
Fock: Det förliga stagseglet på en segelbåt, det inre om det finns flera.
Genua: Kortform för genuafock. Benämningen är svensk och tagen från staden Genua i Italien.
Spinnaker: Ett starkt buktande segel som sätts förut när vinden kommer mer eller mindre akterifrån.
Vad seglets kanter och hörn heter: Liket är seglets kant, ofta förstärkt med tross eller lina. På ett stagsegel som focken heter hörnen halshorn nere i framkant, skothorn akterut och fallhorn upptill.

Vad lina, tamp och tåg betyder ombord

Lina är det allmänna ordet för ett långt, relativt smäckert stycke vajer eller tågvirke. Tåg är samlingsordet för rep, linor och trossar. En tamp är änden av ett rep eller en lina, och ordet används också om ett kortare rep. Många linor ombord har dessutom egna namn efter sin uppgift.

Knoparna som håller linorna på plats finns i guiden om tre knopar varje båtägare bör kunna.

Fall: Tåget som seglet hissas och firas med, alltså dras upp och sänks.
Hals: Tåg eller vajer som håller fast det nedre främre hörnet på ett snedsegel.
Spring: Förtöjningslina som går föröver från aktern eller akteröver från fören. Hur springen används när det blåser står i guiden om förtöjning i hård vind.
Pollare: Pålliknande anordning på kaj eller däck som förtöjningarna läggs runt.

Så heter båtens manövrer, från kryss till förtöjning

Mot vinden seglar en båt i sicksack, och det heter att kryssa. Varje gång den vänder med fören mot vinden slår den, och sträckan mellan två vändningar är ett slag. Efter vändningen går båten över på den andra bogen. Bog betyder här den kurs båten håller i förhållande till vinden, och samma bild lever kvar när någon vill få ekonomin på rätt bog. När vinden i stället kommer akterifrån och seglet förs över från ena sidan till den andra heter vändningen gipp. En gipp kan vara riskabel i hårt väder.

Bidevind: Med vinden snett framifrån, så nära upp mot vinden som möjligt utan att båten förlorar drivkraften.
Vad lova och falla av betyder: Att lova är att styra båten upp mot vinden. Att falla av är motsatsen, att styra åt läsidan.
Länsa: Två betydelser: att segla i vindens riktning, och att tömma båten på vatten.
Reva: Minska seglets yta genom att binda eller rulla in ett rev, till exempel i kuling.
Kränga: Luta åt ena sidan. En båt i styv bris krängar.
Vad det betyder att förtöja och kasta loss: Att förtöja är att göra fast båten vid kaj, påle eller boj. Att kasta loss är att lossa förtöjningarna och styra ut från land.
Knop: Både en sjömansknut och ett mått på fart: en sjömil, 1 852 meter, i timmen. Farten mättes förr med en logglina som hade knutar med 15,43 meters mellanrum. Antalet knutar som löpte ut under timglasets 30 sekunder gav farten i knop.

Så många bokstäver har sjöorden i korsordet

Det kortaste ordet i tabellen är lä, med två bokstäver, och det längsta är styrbord, med åtta.

Ord	Bokstäver	Närliggande ord eller ledtråd
lä	2	skydd mot vind
bog	3	främre del av sidan
bom	3	stången under storseglet
köl	3	balken i botten
slå	3	stagvända
tåg	3	rep, lina
fall	4	lina som hissar seglet
fock	4	förligt stagsegel
pråm	4	lågt, långt, flatbottnat lastfartyg
skot	4	lina som reglerar seglet
stag	4	mastens stötta
tamp	4	ända av lina
vant	4	mastens stötta i sidled
akter	5	bakre del av båt
genua	5	genuafock
roder	5	båtens styranordning
babord	6	vänstersidan
dävert	6	lyftanordning för livbåt
kutter	6	enmastat segelfartyg med två försegel
lovart	6	vindsidan
sjömil	6	distansminut, nautisk mil
pollare	7	pålliknande förtöjningsfäste
styrbord	8	högersidan

Dävert är belagt i svenskan sedan 1798 och kommer av engelskans davit, som går tillbaka på personnamnet David.

Senast faktagranskad: 24 oktober 2026. Senast uppdaterad: 25 oktober 2026